♥ Sovit nästan hela natten

Gick och la oss klockan tio och lilleman somnade på engång i sin säng efter att ha fått lite mat.
Sov till klockan tre och då ville han ha lite käk och somnade snabbt om igen. och jag med...
Brukar där mitt på natten vara så att lilleman är vakne 1-2 timmar...

Sen vaknade jag när pappa alle skulle åka på jobbet men inte lilleman, så vid åtta gnydde det till
i spjälsängen och då tog jag honom till min säng...lite mat sen somnade vi om till halvtio.

Världens mysigaste lilla kille låg då och kollade på mig med stora fina ögon.
Mammas skatt!


♥ Tankar kring Graviditet,Förlossning & mammalivet

Finns så många käslor som bubblar upp när man tänker tillbaka på graviditeten.
Fick i helgen känna på en gravidmage och den där inne rörde sig och det var så mysigt.
Kommer sakna min mage en massa, även fast den lille filuren som var där inne fortfarande
är kvar och nu är ännu bättre ♥ Jag verkligen mådde bra under graviditeten, hade lite ont i kroppen
oså med det hör ju till...älskade att ligga i soffan med ena handen på magen och känna livet innuti.
Visst var det dem 2 sista veckorna riktigt jobbiga och tunga och alla rörelser kännde otäcka eftersom
det var så trångt därinne då. Men jag verkligen älskade det och om nått/några år så blir det nog ett
syskon till vår Adam och det ser jag framemot :)



Tankarna kring förlossningen var många. Framförallt var man fundersam om hur det skulle kännas.
För kännas det ska det ju göra. Jag föreställde mig jordensundergång och att jag skulle dö..haha..
Men väl inne på förlossningen släppte all nervositet och jag bara körde på av egen vilja och med tankarna
kring att snart kommer våran SÅÅÅÅ efterlängtade bebis till världen...Värkarna känns, allt känns.
Jag tog bara lustgasen och den hjälpte mig en massa..många säger att dom inte vill ta nån annan bedövning för dom vill "känna när barnet kommer ut" och ja det var coolt som attan att man kände hela den lilles kropp komma ut, men det skulle vara lika coolt om man hade bedövning med :) Men jag behövde ingen.



Många är rädd för att dom ska spricka, behövas klippas eller andra saker, visst har man tänkt på sånna saker, men väl inne på förlossningen som sagt så släppte jag allt och lät dom som jobba där sköta dom sakerna dom är bäst på att ta hand om mig som föder barn. Jag klipptes som sagt och det var väll det jag fruktade mest, men det känndes inte, dom sa inte ens att dom gjorde det och sen när dom sydde ihop med 5 stygn så bedövade dom med spruta och den sicktes och brändes, men trodde det skulle vara värre. Klippet läkte på 5 dagar och kan nu bara säga att det känns om man verkligen vill känna det... Så det är inget man ska vara rädd för.

Så här efter en fullgången graviditet och en förlossning som gick hur bra som helst. Så har jag gått in i min roll som mamma. Hönsmamma. Vaknar hundra gånger och ska kolla om prinsen sover, andas och minsta ljud han gör så kollar jag upp på honom... Börjar bli bättre men hua vad nervös man är över allt.

Mer nervös över saker nu än vad man var över att föda honom... Jag tycker det är hur underbart som helst att ha barn, att ha barn med mannen som jag älskar mest av allt. Det är lyckorus i hela kroppen när jag kollar på honom och sonen. Finns inget bättre. Men kunde inte föreställa mig hur det skullle kännas...eller jo föreställa mig men trodde absolut inte att det skulle vara så här... Samtidigt är det väll jobbigt oxå, en omställning att man inte alltid kommer i första hand att man alltid har någon annan som behöver mest uppmärksamhet och tid.

...så underbart på alla vis...