♥ Förlossningsberättelse - 3 november 2011


För det första måste jag väll säga att känsliga läsare bör undvika detta inlägg.

Vaknade klockan halv sju av konstig värk i magen. Inte som den vanliga "förvärk,sammandragningarna" som man har från och till under graviditeten. Jag var rädd att man inte skulle känna när det var på g, MEN!  Somade om och vaknade igen vid åtta och då kom dom där värkarna med väldigt små mellanrum,
(började klocka dem) 3 på 12 minuter....

Skickade ett sms till Alle vid 09:00 och berättade hur läget var och att jag skulle ta en varm dusch för att se om det gick över eller om han behövde komma hem. Sagt och gjort, duschade i en halv timma hjälpte medans jag satt där, men när jag klev ur kom det en massa slem. "slemproppen som gick". Skickade ett sms till min sambo som gick över till förlossningen och frågade om han borde hämta mig. (han jobbar ju med att renovera på sjukhuset). Dom tyckte jag kunde vänta ett tag.. dom ville att det skulle vara 3 på 10 minuter...

Mamma kom upp vid 11:00 och hade med sig cocacola och glass. Satt oss ner och åt, men jag kunde inte sitta stilla när det kom en värk, och dom började komma näramare tyckte jag och gjorde betydligt "ondare" än vanligt. Så in på toa och där kom glassen och colan upp med väldans fart, gråtfärdig som jag var skickade jag hem mamma för jag skulle "vila".

Ringde Alle och vid 12:30 kom han hem, satt på sängen med en värme kudde på magen och kämpade för att inte gråta. När han väl kom hem så blev jag genast mycket lugnare och vi packade ner det sista i väska och åkte in mot förlossningen. Halv två kom vi in och dom undersökte mig då gick vattnet och jag var då öppen 4 cm.

Blev inskriven och blev flyttad till förlossningsal 3. På med sjukhusdress och dem sexigaste nät trosorna man skådad med jätte binda. Dom ville även ha koll på han i min mage så dom ville sätta skallpell elektrod på honom, tyckte inte att det var det trevligast jag varit med om men gjorde inte ont. Värkarna kom väldigt nära varann och jag fick börja med lustgasen. Var härligt. Jag var först rädd att jag skulle må illa av den, men lustgasen blev verkligen min bästa vänn. :) Dom tyckte inte att jag skulle behöva nån annan sorts bedövning så då lyssnade jag på dem för dom ska ju veta bäst.

Fick en jätte gullig läkarstuderande som var med under hela förlossningen. Hon var verkligen en toppen tjej.

När vi kom in till förlossningsrummet skådade jag denna hund på väggen, som under värkarna störde mig till tusen. Jäkla hund alltså, varför satt han liksom där på väggen... haha. Var så arg på han ibland..



Gick på toa och kissade och fick nästan springa tillbaka till min lustgas. Här håller jag inte koll på klockan, men tiden bara rusar fram, jag stod upp i början med ståbord, Alle hjälpte till att andas när det kom värkar och kan verkligen säga att jag inte skulle ha klarat det utan min älskade Alle.♥

Efter ett tag tycker jag att det känns som jag vill trycka på och då får jag lägga mig ner och dom kollar hur mycket öppen jag är. Man ska ju öppnas 10cm. Här var vi nu vid 7 cm och det gick fort tyckte jag. Fick sätta mig på en pilatesboll, rekomenderar det verkligen. Alle satt på en pall bervid mig och andades och masserade min rygg och fick mig tillbaka på jorden efter varje värk, lustgasen gjorde sitt kan jag lova.

Halv åtta och jag tycker att det känns ondare dom höjer lustgasen och det går åt rätt håll. 20:55, upp på knä i sängen. Jag är fylld med gas och vet inte riktigt vad som händer, men alle är med och hjälper till... då får jag äntligen börja krysta men på knä går inte alls, dom vill ta lustgasen ifrån mig men jag släpper den inte.

Jag får sedan lägga mig och krysta på riktigt..på ett konstigt sätt väldigt skönt att få ta i, under värkarna ska man ju bara slappna av och andas bort dem.... en finsk dam står nu i detta läge och trycker på min mage....Missade helt att hon kom in...en rödhårig dam är oxå med nu. Fem stycken och den läkarstudernade. Lillakillens hjärtljud började avvika och mina värkar stannade av.

In med en sugklocka och ett snett klipp ut mot skinkan, ( som jag inte är medveten om att dom gör och känner inte) men dom har gett Alle infon, och jag krystar och då säger dom En gång till, för nu ser vi huvudet sabrina, kom igen du är så duktig. Och då kommer det en värk och jag får trycka på... den finska damen trycker och jag ville verkligen klappa till henne, men ett stort ploooop och det sved till så kommer en liten kletig kille upp på mitt bröst och grinar, det var över. 21:22 den 3 november 2011. En liten liten kille på 2986 gram och 51 cm lång. Så himla fin och välskapt!

Ett kryst till säger dom och jag rycker tag i lustgasen och trycker på en gång till. Den finska damen klämmer lite på min mage och jag nyper henne i armen. Moderkakan som skulle ut. Efter det får pappa Alle klippa navelsträngen och en sköterska sätter sig och syr några stygn eftersom dom klippte lite. Sprack inte alls, som många är väldigt rädda att dom ska göra... fick lokal bedövning när dom skulle sy, känndes som tandläkarbedövning i rumpan sa jag.

Dom tar sedan lillen och sköljer av han lite lätt och får sedan komma till mig på bröstet igen och mina ögon slår ihop lite lätt och jag kan äntligen andag ut, jag får ta ner benen från säng stöden och Jag ber Alle räknar tår och fingrar. Sköterskan fixar till i sängen och pyser sedan iväg snabb för i rummet brevid var det oxå barn på väg.

Hon kommer efter en stund tillbaka och hjälper mig i duschen...så himla skönt att ställa sig i duschen, hon bad mig även kissa i duschen för att se att det funkade och jag var rädd att det skulle göra ont, men jag hade fel. Det känndes som vanligt. Inget att vara rädd för. Det var fullt på BB avdelningen så vi fick sova över i förlossningsrummet, självklart fanns det pappasäng där med så det gick kanon.

Fick inte mycket sömn, den lillekillen ville ligga på mitt bröst hela natten. På morgonen kom dom in och kollade till oss, jag fick lite hjälp och tips om amningen som jag under natten även hade "övat på" han hade fått ett sånnt fint sug sa dom...haha...

Alle gick över till bb och hämtade frukost till oss och efter det jag fick hoppa in i duschen igen. Vid elva-tolv hade barndoktorn varit inne hos oss och kollat den lilla killen och då fick vi åka hem....så himla skönt att åka hem! Väl hemma åt vi lunch och bara satt oss ner med det lilla knytet och njöt!

Om någon undrar över något så är det bara att fråga. Och en fråga som jag redan fått? Hur det var..
Det var fantastiskt, man kan inte jämföra det med något..klart det gjorde ont men hur värt är det inte när man ser denna guldklimp ligga i min famn och han är bara min och Alles, bara våran lilla prins...



1 Nikita:

skriven

Åh va härligt att läsa :D nu längtar ja ännu mer tills ja ska föda juh!!

2 Sandra Lundin:

skriven

Sitter ju självklart med tårar i ögonen när jag läser detta(som vanligt), men vad gör det? Det är ju LYCKOTÅRAR!! :)

Så himla gad för eran skull. Adam har fått Världens finaste föräldrar! :)



Ses föhoppningsvis imon :)

kramis

Sandra

3 Laila Rönnqvist:

skriven

Det var den finaste förlossningsberättelse jag har någonsin läst! Jag var nära att gråta flera gånger för att det är skrivet med sådan värme och inlevelse!



Lycka till med det lilla underverket!



Kram Laila

4 Jessica:

skriven

Vad roligt att läsa :) Skönt att allt gick så bra! Kram

Kommentera här: