Fy bubblan.

I måndags fick jag ett meddelande av en vänn. Om att hennes ultraljud den morgonen inte hade gått som dom hoppats på. Man längtar ju så för att få se sin bebis där på ultraljudet, 

men sen....

hade dom fått samma besked som vi fick den där vårmorgonen i april 2013:
- Då någon slet ut mitt hjärta och stampade på det och sen tröck tillbaka det på nästan samma plats som innan. 
Kan inte riktig säga att mitt hjärta är på samma ställe efter allt som hände då och mitt hjärta kommer aldrig bli sådär helt som det var innan.

- När vi fick reda på att våran bebis i magen inte skulle ha möjlighet att leva vidare. För att Utan njurar och lungor finns det ingen möjlighet att livet utanför min mage hade fungerat för bebin. 

Som en stekpanna i ansiktet kändes det att få höra av henne att hon precis då var med om samma sak. Tårarna brände till och många minnen från just den dagen vi fick beskedet kom tillbaka och jag rös. Hemska jäkla besked...

Att man tar en graviditet för givet och skriver ut att hej i november blir vi fler innan man ens vet om det verkligen blir så....
kan jag efter det vi var med om inte förstå..

Liksom Hej jag pinkar på mitt gravtest och hej det visar positivt yey vi är gravida nu kommer allt bli bra???

Näe så självklart är inte det... Det är inte självklart att kunna bli gravid.... Inte självklart att allt går bra så är det bara!

 men det är väldigt långt från alla andras verklighet. Många tänker "det där händer inte mig" förän det händer :-/ så tänkte jag innan oxå men det är en återkommande tanka varje gång jag ser någon som är "ny-gravid".

Tabu att prata om ängla bebisar? , det är det väll, men jag har fått många fina kontakter pga av just det och vi prata och skriver till varandra då och då! ❤️


Kommentera här: