Fy bubblan.

I måndags fick jag ett meddelande av en vänn. Om att hennes ultraljud den morgonen inte hade gått som dom hoppats på. Man längtar ju så för att få se sin bebis där på ultraljudet, 

men sen....

hade dom fått samma besked som vi fick den där vårmorgonen i april 2013:
- Då någon slet ut mitt hjärta och stampade på det och sen tröck tillbaka det på nästan samma plats som innan. 
Kan inte riktig säga att mitt hjärta är på samma ställe efter allt som hände då och mitt hjärta kommer aldrig bli sådär helt som det var innan.

- När vi fick reda på att våran bebis i magen inte skulle ha möjlighet att leva vidare. För att Utan njurar och lungor finns det ingen möjlighet att livet utanför min mage hade fungerat för bebin. 

Som en stekpanna i ansiktet kändes det att få höra av henne att hon precis då var med om samma sak. Tårarna brände till och många minnen från just den dagen vi fick beskedet kom tillbaka och jag rös. Hemska jäkla besked...

Att man tar en graviditet för givet och skriver ut att hej i november blir vi fler innan man ens vet om det verkligen blir så....
kan jag efter det vi var med om inte förstå..

Liksom Hej jag pinkar på mitt gravtest och hej det visar positivt yey vi är gravida nu kommer allt bli bra???

Näe så självklart är inte det... Det är inte självklart att kunna bli gravid.... Inte självklart att allt går bra så är det bara!

 men det är väldigt långt från alla andras verklighet. Många tänker "det där händer inte mig" förän det händer :-/ så tänkte jag innan oxå men det är en återkommande tanka varje gång jag ser någon som är "ny-gravid".

Tabu att prata om ängla bebisar? , det är det väll, men jag har fått många fina kontakter pga av just det och vi prata och skriver till varandra då och då! ❤️


Lilla ängel

Det går inte en dag utan att jag tänker på vår lilla ängel i himlen. Oftast bara sådär random kommer tanken upp, behöver inte påminnas av nått speciellt utan det bara är där, det gör inte lika ont längre men hjärtat har ett ärr. 

(Här låg du i min mage. Vecka 20) :( 

En sån liten liten bebis. Endast 21 cm lång och ett halvt kilo drygt. Med dem minsta små händer jag sett och minsta små öron. Den lilla plutiga munnen. Exakt så som Anton har. Och den söta lilla näsan. Alldeles varm men helt livlös. ❤️

Vi uppmärksammar inte några datum förutom det datum då vår ängel föddes, inte  beräknat bf och inte heller går vi till någon minneslund.

Tror att det inte är våran grej utan jag tänder istället det fina ängelljuset jag har och bara tänker på allt. - Hur det skulle vara nu om du hade fått levt och allt runt om kring den dagen du föddes....
Men om du hade fått överleva och må bra, då hade vi inte fått Anton.... Så det går verkligen inte att tänka nå djupare på det. Vi älskar dig och vi älskar vår underbara Anton. 

Livet förändrades för oss bara på någon sekund den där dagen på ultraljudet.
Får rysningar och tårar i ögonen bara jag hör ordet ultraljud, hua. Finns inget jag tycker är läskigare än det, allt kan liksom rasa för än... Men på ett annat sätt en underbar grej, liksom första gången man får se sinn lilla lilla bebis i magen som man bär på.  

Man ska verkligen inte ta något för givet, Bara för att man plussar på den där Stickan så betyder inte det att man får ett barn.. Så mycket kan hända på vägen.

Jag får vara nöjd nu även om jag skulle vilja ha fler barn så vill jag verkligen inte gå igenom allt det där igen. Min själ skulle inte orka med all oro, för även om det ser bra ut på ultraljudet är jag mer medveten nu av allt runt kring hela graviditeten och så mycket kan hända. Ständig oro är inte bra för mig och mina pojkar ska få ha en hel mamma och en trygg mamma nu. 

Jag pratar inte så ofta om vår ängel nu. Det är kanske för att lillebror Anton kom och tog våra hjärtan med storm, och storebror Adam som fyller våra dagar med ljus. Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli hel igen att det skulle sluta göra sådär förbannat jäkla ont!!!
"på ren svenska" som man brukar säga!

...
Men det slutade, allt blir såklart inte som vanligt igen och det kommer ju alltid kännas och finnas men allt rullar på och i tankarna och i hjärtat bär vi med våran lilla lilla ängel varje dag! ❤️



14 december

Igår var dagen (för ett år sedan) då jag plussade på gravidstickan för andra gången och fick reda på att en liten bebis flyttat in i min mage. 
Det jag då inte visste var ju att fyra månader senare skulle allt bara bli kaos.

Den lilla i magen mådde inte alls bra och skulle inte klara att leva länge till. Så den 8april 2013 föddes vår lilla ängel. 
Ändå En fin förlossning som var fylld med lustgas och väldigt sorgsna tårar. 

Vår ängel var så underbart söt men ändå så sjuk. ❤️

Har sagt det förut men måste säga det igen, det var så underbar personal på Förlossningen som tog hand om oss då. Vad skulle man gjort utan dem. Allt stöd och all hjälp, är så tacksam!


Jag har Ont i hjärtat varje dag, det går inte en dag utan att jag tänker hur allt var och tankarna går till vår lilla som i himlen tas hand om massa andra änglar som lämnat oss och som vi älskade så! 

Ca Fyra veckor efter jag fött vår ängel så blev ägget befruktat igen och nu bor det i min mage en frisk liten lillebror som bara ska växa till sig för nu är det bara nio veckor kvar av väntan!
  Vi väntar och längtar....  ❤️

EN evig väntan har det här kännts som och det känns som att den alltid kommer vara evig. En jobbig känsla men som förhoppningsvis släpper...

Vill bara att vår lillebror ska få komma till världen och må bra inget får hända honom nu och jag vill bara att allt ska gå fort och bra med förlossning och allt.
Jag vägrar att stupa på målsnöret... 

Idag går vi in i vecka 31 = 69 dagar kvar! ❤️